Här, i hjärtat av södra lappland, ligger Lycksamyren. Det var här som den världsberömde botanikern Carl von Linné lyckades gå vilse med hjälp av en dålig guide. Upplevelsen var så hemsk att han skriver i sin dagbok. ”Aldrig kan prästen så beskriva helvetet, som detta är ej värre”, och om han hade tvingats utstå denna vandring p.g.a. en dödssynd så skulle straffet ha varit grymt. I södra delen av detta ”helvete” ligger Stora Villoträskets Naturreservat.

Den rogivande och paradisiska Juktån utgör reservatets nordöstliga gräns. Här rinner och porlar ån genom ett vilt och naturskönt landskap. Ömsom skog ömsom myr omger Juktåns östligare delar.

Juktån som börjar sin färd i Vindelfjällens Naturreservat skapar, på sin väg ner mot umeälven, vackra formationer i is och snö.

Stora Villoträskets Naturreservat bildades som domänreservat 1960 och ombildades till naturreservat 1997. P.g.a. områdets otillgänglighet har naturen fått verka fritt under många år. Flera tallar bär spår av brand som ligger 150 år bakåt i tiden. Här tillåts träden att själv dö av ålder och naturkrafter. Till höger en björk som till slut har gett upp och lämnat utrymme för en yngre avkomma till höger.

Aspen är en art som inte har setts med blida ögon av det moderna skogsbruket. Först på senare år har man fått upp ögonen för den, men inte p.g.a. dess skönhet utan p.g.a. att den växer oerhört snabbt, man har bl.a. experimenterat med hybridaspar. För de som uppskattar biologisk mångfald är den vilda aspen en fröjd för ögat.

Här har dock Aspen tillåtits att växa sida vid sida med gran och tall. På bilden en tallgren som har hakat fast i en död aspgren. Just aspen är mycket populär för bohålsbyggande fåglar t.ex. hackspettar.

Inte bara fåglarna gillar aspen. En ticka, oftast en trädlevande svamp, har här vuxit ut under en gren.

Långt borta från alla industrier och föroreningar växer hänglavarna, (busklavar). Dessa växer enbart där det finns ren luft och renare luft än här får man leta efter. Laven saknar rötter och klänger sig fast på grenen med hjälp av små trådar, s.k. rhiziner.

Lavar är en symbios mellan en alg och en svamp. Algen tillverkar kolhydrater och svampen svarar för bl.a. upptaget av mineraler och vatten. Lövet som sitter intrasslat i laven skänker säkert ett litet bidrag till lavens mineralupptag.

Busklavarna finns i en mängd färger. Oftast från mörkaste mörkbrun/grön till ljusgrön, men roströda färgvarianter förekommer också. Flera olika arter kan växa tätt ihop och bilda en palett av olika färger.

Här böjer sig träden endast under naturens egen kraft. På bilden en björk som snön har pressat ner. Riktigt snörika vintrar är det många träd som får ge med sig under snöns tyngd.

Här får du endast ta dig fram med egen muskelkraft. Skidor är ett ypperligt fortskaffningsmedel. Se bara till att inte skida över ån på en liknande isbrygga utan att först skaffa dig en proffsguide som kan avgöra isens styrka. Utan guide kan du lätt hamna på svag is.

Guiden ser ut över Jutån. På andra sidan ligger Stora Villoträskets Naturreservat. Vi lämnar reservatet för den här gången och återkommer med glädje och spänning en annan gång. Reservatet har många överraskningar att bjuda på, till den som kan konsten att inte gå vilse.

Text och foto Josef Arnfjell / Fjälledare