Här hittar ni ett urklipp ur Lyckseles historia. För er som inte visste så har Lycksele en lång historia som sträcker sig från Istiden och fram till idag, det är alltså ca: 9000 år sedan människan kom till dessa trakter. Hällmålningar i centrala Lycksele på korpberget utgöra en del av dom påtagliga fynden som gjorts. Vid senaste istidens slutskede, var det en havsvik från Östersjön upp till Korpberget, mitt i nuvarande Lycksele. Det var varmt klimat och lövskogarna bredde ut sig, men här växte även tall.

Jägare och samlare
För 7000 år sedan och framåt bodde nomader här. Fornlämningar, rester av boplatser med bevarade brända benbitar, visar att de valde bra boställen på södersluttningar nära vatten, för sina ”storfamiljer”. De levde av fiske, jakt och insamling av rötter, bär och bark. Vintertid bodde man i visten nära åmynningar där vattnet sällan frös. Hyddorna hade nedsänkt botten för att ta vara på jordvärmen. Genom att leva tillsammans i stora grupper klarade man jakt av älg och ren med hjälp av fångstgropar.

Utdrag ur Johan Geddas karta, år 1671 – Lyckseleområdet.

Fast bondekulturen var väl etablerad längst kusten fortsatte man med nomadliv i dessa trakter. Här fanns det ännu gott om fisk och villebråd och nomaderna behärskade sin stenteknik för tillverkning av redskap och vapen.

Sydsamiska kulturen
Nomaderna i Ume lappmark kallades skogssamer eller gransamer. Lappmarken var indelad i stora skogsområden nedanför fjällkanten. Inom varje revir flyttade en same och hans storfamilj runt mellan olika visten. Tillgången på bete för renarna och fisket bestämde var det passade bäst att bo för tillfället. Gustav Vasa, som regerade 1521-1560 skattlade marken och reviren blev lappskatteland. Varje område utgjorde den mark som en större familj behövde för sin fortlevnad. Deras vintervisten fanns i myrlandet medan andra visten låg nära bra fiskevatten. De använde både stationära och flyttbara kåtor och de små renhjordarna var halvtama, eftersom de mjölkades sommartid. På 1500-talet tog sig kustbönder rätten att vistas i skogslandet veckovis och fiska. För detta betalade de skatt till staten – men lapparna fick ingen ersättning fast det var på deras skatteland! Däremot betalade fjällsamen när han hade sina renar på skogssamens skatteland och när skogssamen upplät mark till nybyggare hjälpte dessa till att betala lappskatten. Nybyggaren höll sig till sin torva och samen hade fortfarande de viktiga renbetena i skogen och på myren.I början av 1700-talet, när de första nybyggarna började komma verkade samer och nybyggare ändå respektera varandras sätt att leva. Nybyggarna var mest intresserade av myrslåtter och det kolliderade inte med samernas intressen, fast nybyggarna ibland valde att sätta upp sina hus precis på renmjölkningsvallarna, där gräset var extra frodigt. Däremot försvårade svejdebränningen av större skogsområden samernas möjligheter till fortsatt rennäring. För att få behålla sina skatteland tog en del samer upp nybyggen. Det blev svårt på grund av hårda regler för uppodling och därför blev renhållningen lidande. I takt med att den tidiga skogsnäringen utvecklades längst älvarna på 1800-talet, minskades möjligheterna till det gamla nomadlivet runt fisketräsken och i renbetesskogen ytterligare.

Text och bild Västerbottens museum, artikel i sin helhet kan ni läsa om här på Lycksele 400