Fiskemetoder
Flugfiske
 Fiske med krokar försedda med dun, fjädrar, hår e d, flugor, så att de mer eller mindre påminner om naturliga insekter. Torrflugfiske innebär att flugorna flyter på vattenytan, där de lockar fisken till hugg genom sin likhet med naturliga insekter. Vid våtflugfiske fiskas med flugorna under vattenytan, där de ger intryck av små fiskyngel eller insekter. Nymffiske avser fiske med imitationer av sländlarver. Streamer kallas en långskaftad våtfluga, egentligen avsedd för starkt strömmande vatten. Laxflugor är stora våtflugor, speciellt avsedda för lax eller havsöring.
Vid flugfiske är det själva linan som kastas, och linvikten bör därför avpassas till spöets aktion. Är avvägningen mellan spö och lina den rätta kan man kasta linan 20-30 m eller längre. Flugspön och fluglinor är indelade i tolv klasser avseende spöaktion och linvikt, det s k AFTM-systemet. I de lätta och medeltunga klasserna används enhandsspön av 7-10 fots längd medan de tyngsta fordrar tvåhandsspön av 12-15 fots längd. För nymf- och torrflugfiske används flytande lina, i övrigt som regel sjunkande lina, sinktiplina. Flugfiske ägnas i första hand laxartade fiskar i sötvatten, dvs lax, öring, regnbåge, röding, harr och sik.
Mete
Fiske med naturliga beten och spö, vårt äldsta sportfiskesätt. I dess enklaste form använder man ett spö med toppknuten lina och en agnad krok. Vanligen är linan försedd med flöte och sänke. Flötets uppgift är dels att hålla den agnade kroken på önskat djup, dels att indikera hugg. Under senare år har metet utvecklats betydligt i fråga om redskap och teknik. Man använder oftast rulle på spöet samt specialkonstruerade flöten och sänken för speciella fiskarter och olika fiskeförhållanden. Det mer avancerade metet är ofta artinriktat.
Spinnfiske
Sportfiske med fjädrande spö och en lång, på rulle eller haspel upplindad rev, som vid kastet dras ut av betets tyngd och sedan vevas in. På multiplikatorrullen ("multirulle", spinnrulle) roterar spolen vid kastet, medan haspelrullen har en fast, framåtriktad spole från vilken linan hasplas av i axiell riktning. Haspelrullar finns med öppen haspel respektive inkapslad. Den öppna haspelrullen kan vara försedd med en bygel som medverkar i den kryssvisa påläggningen av linan på spolen. Den inkapslade haspelrullen har en yttre kåpa försedd med ett hål, genom vilket linan löper ut, och i stället för bygel finns ett linförarstift på en roterande kåpa under ytterkåpan. Spinnbetet är konstgjort och avser att likna en liten fisk, som lockar större rovfiskar som gädda, abborre, lax, torsk m fl till hugg. Vanliga typer av beten är drag, spinnare och wobbler. Vid ordinärt spinnfiske väger betena 17-30 g, vid ultralätt fiske ca 3 g.
Pimpelfiske (pimpling)
Fiske med pirk (pilk), ett blänkande sänke som medelst ett kort och känsligt spö, pimpelspöet, hålls i rörelse nära bottnen. Härvid kommer sänket, blänket, att utlösa fiskens huggreflexer. När man använder metpirkar (vertikalpirkar) riktas dock inte hugget mot blänket utan mot en krok försedd med färgmassa, en garnstump eller ett naturligt agn. Man fiskar huvudsakligen från is men också i öppet vatten från båt. De fiskarter som i första hand kommer i fråga för pimpel är abborre och röding.
Slantning
En numera mindre vanlig gäddfiskemetod från båt med spö, slantkrok betad med småfisk samt en lina löst upphängd i spöspetsen men i övrigt fritt utlagd i båten.
Trolling [træol-] (eng)
Ett sportfiske med släpande bete (t ex drag, spinnare eller wobbler) från båt under gång, enligt samma princip som vid dragrodd. Förekommer bl a som havsfiske och företrädesvis i sydliga hav.
Angelfiske
 Krokfiske i upptagna hål på isbelagt vatten med hjälp av angeldon, i regel avseende fångst av gädda. Angeldonet består av en kort käpp eller stolpe försedd med en rulle med lina och i toppen förlängd med en stålfjäder, från vars spets reven hänger ned i vattnet. Den stora angelkroken är oftast agnad med levande fisk. Angeldonet står under bevakning, och hugg syns på att stålfjädern, som i sin övre del har en kork i väl synlig färg, frigörs. Donet kan också förses med en mekanism som genom en knall gör fiskaren uppmärksam på napp.
Dörj (besläktat med draga)
Fiskeredskap bestående av rev med sänke och en eller flera krokar fästa på reven med tafsar. Släpdörj är vanlig på Västkusten, särskilt vid makrillfiske. Under fisket släpas redskapet efter båten i sakta fart.
Till toppen av sidan
Ur FOCUS 99 © Norstedts
|
